Det går alldelses för lång tid mellan jag skriver bloggen, men jag får inte tiden och orken att räcka till. Det händer så mycket.
Funderar på: hur mycket kan man berätta?? Hur mycket kan man lämna ut till allmän beskådan, hur mycket kan man lämna ut andra? Ja, det är en fråga som tål att tänkas på.
Jag har en del funderingar över dagens barn...Det ställs dåligt med krav på våra barn. Av egen erfarenhet så finns det mycket man skulle vilja ändra på....eller i vart fall få upp ögonen på barnen som tror livet bara är att ta för sig! Det är DE som ställer kraven idag. DE som kräver man ska ställa upp på alla möjliga vis, men själva struntar de totalt i att ge något tillbaka. Där har vi misslyckats så det skriker om det. Det är ju inte barnen fel, det är VÅRT fel som inte lyckats med uppfostran! Men man gör väl så gott man kan, antar jag.
En mamma berättade för mig att hennes son nu lagade all mat till hans pappa då han kom hem från jobbet. Ja, varje dag! Trots att sonen går i skolan varje dag. Pappan är van vid att "hon" står i köket och maten är bordet då han kommer hem från jobbet varje dag. Nu har "hon" flyttat så då blev det sonens arbete. Å han gör detta! men nu hade tydligen mannen fått upp ögonen för vad sónen fick göra för honom och tyckte inte det var så bra.Man undrar om samma tanke hade kommit om dottern hade bott hemma och fixat allting...mycket tveksamt! hm..
Nu är det, som sagt, inte alltid barnen som kommer på detta med att utnyttja...i alla fall inte så länge de är barn. Det finns andra som ser till det ibland! Så himla trist då man tycker ett samarbete på att ge och ta är lyckligt. :-)
Orkar inte skriva mer just nu...ska försöka fortsätta imorgon. Fick träffa ortopeden igår så han sög musten ur mig!!Sköt om er! Kraam!
Over and out
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar